Jag har fått en del frågor om min brorsson Isak, och jag tänkte att jag nu ska besvara dem en gång för alla.

Först och främst; Isak är född i november och är 4½ månad nu (shit vad tiden går fort!). Han är otroligt lik sin pappa, men har sin mammas haka enligt min åsikt. Dessvärre har stackarn fått ärva den potatisknäsa som jag och Andreas har, men det gör inget, för han är så söt min lilla sötnöt. Och jävlar den som mobbar honom för den när han blir äldre!

Anledningen till varför jag inte väljer att publicera bilder på honom här i bloggen är för att jag vill skydda honom med hela mitt hjärta. Ni är ett par hundra som läser min blogg nu för tiden, och Isak är inte ens min. Han är så liten och han kan inte välja och bestämma över sitt liv än. En del har svårt att förstå mitt resonemang och min ståndpunkt i den här frågan, och menar att han redan ligger publicerad på Facebook. Till det kan jag bara kommentera att dessa bilder är inte publicerade utav mig, utan av hans föräldrar. Det är deras val och deras ansvar, och det lägger jag mig inte i. Jag personligen är av den åsikten att jag tänker inte publicera bilder på någon som inte vill det, och ännu värre - är oförmögen att föra sin egen talan (och har jag gjort det så säg till så tar jag bort bilderna genast, och jag ber om ursäkt).

Varje dag jag är ifrån Isak är han ständigt i mina tankar och varje dag jag är med honom så får han mitt hjärta att smälta. Det är helt sjukt hur mycket man kan älska en sådan liten krabbat redan från första stund. Jag kommer nog aldrig glömma den 15 november 2009 när mamma ringde kl 4.30 på morgonen och talade om att jag blivit faster till en liten kille, och jag kommer aldrig heller glömma när jag ringde och gratulerade Andreas för första gången och han talade om att han skulle heta Isak. Det var så självklart. Han är en liten Isak och ingenting annat. Men mest av allt kommer jag aldrig att glämma när jag fick höra att han ska heta Karl i mellannamn efter vår bortgångne morfar. Att Andreas och Helena är av samma åsikt som mig att vi vill hylla morfar genom att döpa våra barn efter den bästa morfarn i världen som dog alldeles för ung (65 år) är rörande. Och varje gång jag ser på Isak så tänker jag på vems namn som han kommer döpas till och på så sätt känner jag att morfar lever vidare med oss.  

Det är underbart att få komma hem och se hur mycket han har utvecklats, vilket han gör varje gång. Det går så fort, nästan för fort! Sist jag var hem och bar honom i över en timme så fick jag träningsvärk i armen! Men jag ville inte lämna ifrån mig honom. Jag vill alltid vara med honom. Isak har, och kommer alltid att ha mig lindad runt lillfingret. Det är något speciellt med de där förstfödda. Jag skulle ge mitt liv för honom, och jag kommer alltid att älska honom så länge vi båda andas.

Det är av just dessa anledningar jag har valt att inte publicera några bilder på honom i nuläget. Jag hoppas att ni kan respektera mitt val i den här frågan, och nu har en djupare förståelse för varför jag gör detta. Men jag tror att ni skulle göra samma sak. För det finns inget mer älskvärt än att skydda de man håller i sitt hjärta. Och vem skulle inte vilja skydda en ängel från himlen?

Lotta, du är en ängel! Jag har lagt bud på en på Tradera nu, så håll tummarna för mig! Billigt och bra, och precis en sådan som mamma har, med kartong och allt, så då vet jag ju hur den är. Tack för att jag har sådana gulliga läsare, som dessutom bara blir fler och fler. Och visst skrattade vi en hel del åt den så kallade mosen också :)

Jadu Lisa..

Julmusiken ligger mig vanligtvis varmt om hjärtat, men av någon anledning känner jag ingen julstämning i år. Dels beror det säkerligen på att jag kommer jobba hela julen och inte får något tillfälle att fira den förrän den är över, och dels för att jag i år inte kommer att ha någon julgran klädd. Kommer ju spendera jullovet hemma i Söderhamn, och mamma och pappa tänker inte ha någon gran i år, eftersom de ska vara hos Andreas och Helena på julafton. Hade tänkt sätta upp granen här hemma i Gävle, eftersom vi numer har en stor gran. Men när vi började tänka efter så kändes det inte som någon stor idé, då vi åker hem på tisdag och kommer tillbaka efter nyår. Så jag antar att det är i och med det som min julstämning är totalt bortflugen i år.
Och varsågod för julkortet :)

Sen vill jag bara klargöra en sak.

Jag är inte ett dugg bitter för att jag ska jobba i jul och nyår, det är inte det som gjort mig på så kranky humör. Det som gjort mig less är att jag först fick infomrationen om att jag skulle jobba dagen på juldagen, och att jag i och med det gjorde upp planer för kvällen med vänner. Jag har också gränser för vad jag vill, och jag vill inte gå miste om alla chanser att umgås med mina vänner och min familj när vi alla är hemma samtidigt, men nu gör jag det ändå. Det är det som gör mig less. Att jag ska få jobba och tjäna extra slantar, det är jag bara glad för.  

Hahaha jag tittade igår på VBÅ och tyckte Philip var ganska lik din bror när han gjorde tummen upp till Belle i dörren där, såg du däää? Skitskoooj :D höhööh och nu börjar det igen! HEJDÅ :D



Svar: Tja du, Angelica (jo, jag förstod att det var du + att jag har ditt IP-nummer i kommentararkivet :P).. Jag tänkte faktiskt inte på det just då, men nu när du säger det så var han nog faktiskt väldigt lik Andreas just i den sekvensen. Nästan så att jag måste se det igen.