Tänk att ni är så många ni stackars satar som fortfarande läser min blogg, fast jag inte bloggat på evigheter. Det värmer ska ni veta att ni fortfarande är så pass intresserade av mitt patetiska så kallade liv.. :)

Jag vet inte när jag kommer att blogga igen. Jag finner ingen mening med det längre (förutom att förgylla vardagen för mina stamkunder). Jag känner att det börjar bli dags att lämna det här bakom sig. Tro det eller ej, men jag känner mig rätt nöjd med att vara aktiv på Facebook. Det fungerar mer och mer som en blogg för mig nu, eller kanske snarare en Twitter. Jag har till och med bilder på käraste Isak där, något som jag vill hålla utanför på den här bloggen. På Facebook har bara mina "vänner" tillgång till dem, medan hela världen kommer ät dem här. Och så vill jag inte ha det. Så vill ni se honom, så får ni se underverket där istället.

Vi får se när jag bloggar igen nästa gång. Kanske blir det snart, kanske blir det aldrig. Den som lever får se.

Insamlingar och kampanjer ska vara roliga! Här har Providance St Vincent Medical Center i Portland, Oregon anordnat Pink Glove Dance for Breastcancer Awareness. Se den!

Dagen har varit låååång idag. Började min VFU-period kl 8 i morse, och kom inte ifrån förskolan förrän 18.30 i och med AP-träff. Men sånt blir livet sen ute i yrkeslivet, så det är bara att bita ihop. Jag är glad att jag får ta del av så mycket som möjligt nu innan!

Då Fredrik och jag kom hem ganska precis samtidigt så blev det akut middag för att sedan springa iväg och handla på Willys. Efter det trök vi Ice Age 3 på dvd och lite kortspel. Jag har dessutom hunnit med att planera in mysig tillställning jag ser framemot den 15 maj! Det är mycket nu, men det tackar vi bara för!

Nu verkar det dock inte bättre än att det blir sängen. Är totally wacked, coh jag börjar 7.30 imorgon bitti! Då åker nog vantarna och sockarna med till förskolan!

Ny dag - nya tag. Fredrik åker snart upp till Söderhamn, och så fort jag får tillgång till mammas bil när hon slutat jobbet så åker jag till Öster för att gratulera svärfar som fyllde år igår. Antar att det blir middag där, och middag här imorgon. Fullt ös medvetslös, som man brukar säga. Skönt att jag åkte hit redan i torsdagskväll så jag fick en natt extra här. Det brukar bli så fruktansvärt stressigt annars och helgen brukar ta slut så fort. Men på måndag är det dags för tre veckors VFU, så då blir det heltid i tre veckor på förskolan. Ska bli roligt att komma ut igen, men samtidigt blir det tungt. Vi är ju inte direkt van med det tempot då vi har 3-6 timmar i veckan i skolan. Och vi ska läsa 100%... Pyttsan!