Jag har insett att jag blivit patetisk. Jag har tidigare nämnt att jag har vant mig så pass vid att ha Fredrik vid min sida när jag sover att jag inte kan sova när han är här. Och nu har jag även märkt att jag blir lite av en hypokondriker när jag inte träffar honom på flera dagar. Fick ca 1½ timme sedan reda på att han kommer inte komma hem från Oskar ikväll, utan han kommer tillbringa natten ute i Sandarne. vilket medför att vi inte kommer höras vid förrän jag kommer hem på lördag eftermiddag. Jag får tuppjuck. Serious, han är min drog. Visst klarar jag mig utan honom, det gör jag, men det är inget jag väljer. Jag väljer att ständigt ha honom vid min sida. Ännu värre är det att jag, med undantag från min lilla trip till Jennie, inte umgås med någon annan de här dagarna. Är inte han med mig så är jag själv. Men det är också ett val jag gör, att vara ensam, fast det av anledning till att jag måste spendera varje liten tid över till min hemtenta (som jag förövrigt har skrivit hela tre fullständiga frågor på och bakgrund, syfte och metod på min intervju som jag på måndag ska göra med mormor). Men det är inte det som är självaste poängen. Poängen är att jag tidigare, hemma i Sandarne, alltdi ville vara själv.  Jag ville ligga på mitt rum i min säng och titta på teve eller vad jag nu än gjorde. Jag valde att ha det så, och jag trivdes med det. Men nu, så fort jag blir ensam i lägenheten, så känner jag mig otrygg. Man vet aldrig när porten är låst, eller om nån jävel har ställt upp den. Jag är väl medveten om att dörren till källaren har stått på glänt i flera dagar nu, så dit ner går jag bara inte själv, fast jag har massor som ska ner. Jag gör det bara inte. och om något sulle hädna mig, vem skulle kunna rädda mig? Fredrik skulle bli orolig när han itne fick tag på mig, men skulle han se till så att lägenheten blev uppbruten och man kunde hitta mig? Jag vet itne. Mamma ringer kasnke varannan dag och hör hur det är med mig. Andreas här jag aldrig av. Fast han jobbar mindre nu för tiden. Jag är helt ensam i min lägenhet, och ingen skulle märka vad som hände med mig om det kom någon. Så jag vädjar till er därute som faktiskt har planer på att göra mig illa i mitt hem: Snälla, gör det inte. Jag är tillräckligt otrygg som det är.
Annars är jag ledig på tisdagar, torsdagar och söndagar. Övriga nätter brukar Fredrik spendera här, och då är det fina fisken.

Jag måste vara den lataste människan i hela världen. Men trots det ,så har jag gjort 3 fullständiga frågor på utevcklingspsykologin idag. Men för imorgon har jag satt upp en gräns på minimum fyra frågor. Mindre är inte godkänt. Men grejen är den att jag blir så klen i kroppen. Det känns som att jag ska tuppa av innan det är klart, och jag måste röra på mig för att inte få en obehaglig känsla. Men imorgon har jag sett till alla aspekter, så därför ska jag kliva upp i skaplig tid och gå ut och röra på fläsket. ajg ska även ner på stan och köpa Aftonbladet med torsdagsdvdn som under följande åtta veckor består av Beck. Me like Beck, okej? Sen blir det plugg plugg plugg. Inga ursäkter, missy.
Ser just nu på Girls of the Playboy Mansion på kanal 5, och de ser Supersugen. Enligt mig finns det inte mycket som är sämre än just den filmen. Något som däremot är bra, är I am McLovin. McLovin gör att man överlever 1½ timme som känns som sju svåra år engentligen. Men vet ni, den är fortfarande superdålig. Dock finns det filmer som jag vill gå och se på bio, som
Morgan Pålsson - Världsreporter
Cloverfield
Jumper
Alvin & Gänget
Fast Alvin & Gänget har jag bara hört ska vara urusel. Så det blir nog som så att man inte går på den på bio i alla fall. Däremot ska jag kanske ta och besöka Cloverfield. Vi får se hru det blir. Det är ju så fruktansvärt dyrt med bio nu för tiden.
Men jag vill hitta på någonting med F. Något lite utöver det vanliga. Helgne den 4-7 april åker jag ner till Mary i Göteborg för ltie relaxing på annan ort, och den 23 april åker han till Kanarieöarna i två veckor för att fira hans pappas 50årsdag den 30 april. Sen träffas vi igen den 8 maj, och vips, så är det sommar och jag ska jobba. MEn med sommar betyder det även hans födelsedag den 25 juni, Nicky blir 8 år den 26e, och tidigt tidigt den 28 juni drar vi ner till varma Frankrike igen. så tiden går snabbare än vad man tror. Den 5 juni, alltså på självaste studenten för vissa, gör jag min sista tenta i psykologin, och sen är jag färdig med skiten. och jag spottar och svär om mina framtida studier kommer bli lika jävliga som dessa, för detta är det värsta jag varit med om. På hemtentan trodde vi starkt att man kunde ju faktiskt hoppa över en fråga om man inte kunde den, men icke sa Nicke. När jag läste igenom papprena igen nu idag så såg jag till min stora besvikelse att man måste ha minst 1 poäng på alla uppgifter, annars får man inte en summation av poängen och därmed inget betyg. Så där sprack det. Gillar då att en del av frågorna är baserade på den engelska boken, som inte många av oss har. Lätt då att kunna svara på de frågorna. Lätt då att kunna få ett betyg. Är ju lika bra att skita i att lämna in portfolien överhuvudtaget.

Nej, nu ska jag försäka få tag på my man, som inte svarar. Jag misstänker starkt att han har somnat med sin Harry Potter på engelska. Själv får jag väla lägga mig med min deckarroman. Den är räddningen i min vardag under dessa hektiska dagar. Den får mig att drömma mig bort i gåtornas värld. Och visst kommer jag känna mig lite smart sen när jag läst närmare 2000 sidor på tre böcker. Det vore något för psykologin det. Men sedan ska jag försöka få in lite Blink! - The power of thinkting without thinking av Malcom Gladwell. Det är en pskyologiskt och filosofiskt verk i pocketform som klassas som skönlitteratur. Anders Flykt gillar den skarpt, och han är ju smart. Kanske kan man bli lite smartare av att läsa den. Den är ju på engelska också, bara det!


Nu hoppar McLovin in i duschen och sen ner i sängen med sin 800sidorsbok. Och lyckat nog så fick hon precis tag på Fredrik. Han får nu skylla sig själv.

Fredrik frågade mig idag om jag bakat något bakverk sen jag flyttade hit? Och nej, det hade jag inte gjort. Men nu mot kvällningen så har bagerskan (heter det så om man är tjej?) slagit klackarna i taket, och det blev båda chokladbollar med kokos och pärlsocker och blåbärsmuffins. Fredrik tyckte väl att det var lite onödigt, för har man bakat, då ska man äta upp det på engång också anser han. Men där har han fel fel fel. Här skall det frysas in tills man vid små oväntade besök får glänsa med hembakat fikabröd. Det är konstigt egentligen, för när man var liten, då var det "fint" att bulla upp med massa affärssköpta bakverk. Man var ju en fattiglapp om man kom med mammas torrbullar. När man var på skolresor så var det alltid vissa som hade med sig värsta grejerna, och där satt man, och "nej, jag har inget speciellt med mig" eller "jag spar mina".
Men nu, nu är det andra bullar. Nu är det helt plötsligt status att slänga fram hela jävla bakverksboken med muffins, chokladbollar, bullar, kakor osv.

Så välkommen hem till mig, jag kör på nybakat!

Att sitta djupt försjunken i fotöljen sitter inte alls fel nu. Jag har datorn i knät, och skriver här. Fredrik ligger i soffan och läser på i sin Harry Potter. Lite då och då slänger han ifrån sig boken för att kolla upp något ord han inte kan. Får han inget klartecken på sammanhanget dunkar han ner boken, suckar lite och fortsätter läsa. Utan att låtsas om att han inte förstår. Eller förstår han? Nej, det gör han nog inte. Men visst är han allt bra smart, min naturare. Nu vet han om att jag inte skriver på tentan. Jag har min paus. klockan 19 drar jag igång igen, och han skall utöva samkväm med disken i köket. En kvart kvar. Sitter han över tiden, så sitter även jag över.. Jag ska ner till tvättstugan och kolla torktumlaren snart också. Fast egentligen har jag ingen lust. den kan sköta sig själv tycker jag. Sen inser jag att det bara är en maskin, och så blir jag arg för att teknologin inte har kommit längre än så. Borde den inte ha gjort det vid det här laget? Jag tycker då det jag.
Min böcker kom idag också, och vet ni, jag måste bara få berätta om min brevbärare. Förr kom posten runt 10/11s-snåret. nu kommer det vik klockan 15. Anledningen är att vi har fått en annan brevbärare här i området som är en riktig liten mysfarbror. Han gick bergis i pension för 5 år sedan, men har detta som en liten hobby så är på sidan av sitt lilla pensionsliv. Eller så är han 60, men det vill jag inte slå fast vid. Han måste vara pensionär. Han ser ju ut som att han är i farfars ålder. Så kommer han där, och plingar på för att ge mig mina paket som är förstora för att dimpas ner i brevinkastet. Man öppnar dörren, och där står han, alldeles blöt, anfådd och gubbgullig i sin postencykelhjälm. Det är nog därför posten kommer så pass sent, för att han cyklar. Men det går ingenting att min efterlängtade bok kommer så sent. För min brevbärare är den sötaste i hela världen. Då får posten komma sent.

Jag borde egentligen sitta med hemtentan just nu, och inte här, men jag är så less på den så det är inte sant. Fredrik ligger i sängen och läser sin Harry Potter till engelskan och jag sitter här och tråkar. Läser lite. Inte det jag borde, utan bloggar. Jag borde känna panik, men jag kan inte. Vet ni varför? Jo, för jag är ett psyko. Ett psykfall har ingen fungerande amygdala, och kan därmed inte känna empati. Jag kan utöva vilken form av gärning jag vill, utan att känna det minsta lilla ånger. Bra va? Nog för att det i självaste verket inte är så, men man kan ju låtsas. Man kan ju få skylla på det i alla fall. Så här sitter jag, psykot Caroline Pettersson och hånskrattar lite då och då . Tyst för mig själv, så att F inte ska höra och börja misstänka att jag faktiskt inte sitter och skriver på hemtentan, som han just nu tror att jag gör. Håhåhåå han är så grundlurad, den pojken.
Väntar på posten, kan den komma någon gång? Inväntar Stieg Larsson Luftslottet som sprängdes med mera från CDON's bokrea. Snäppet billigare, betydligt bekvämare. Och när man har en pojkvän som har fraktfritt jämt. då älskar jag detta.
Fast kanske, kanske man kan gå och tigga till sig lite ompyssling. Jag säger att jag har varit duktig och har paus. OCh så kopplar jag på mitt sorgsna jag. Då funkar det nog. det gör det alltid. Muahahhahahahahaa

Jag har nu börjat använda min bloggadress här på blogg.se istället för på blogspot.com, eftersom det är bättre mäjligheter här anser jag. Jag hoppas att ni som följt mina inlägg på www.carolinepettersson.blogspot.com även hänger med mig här :) OCh en ny design skall komma upp, denna ser ju förbaskat tråkig ut.. Men ha tålamod kära läsare, ha tålamod.. 

fram till dess kan ni väl sysselsätta er med Björn Gustavssons kärlekslåt, det ä äkta kärlek det.. (Observera hans bortkommningar också). Själv har jag låten på datorn, och skall nu borsta tänderna, knyta lakan och sakna min karl.

Caroline Pettersson