Varför jag väljer att skydda min sötnöt

Jag har fått en del frågor om min brorsson Isak, och jag tänkte att jag nu ska besvara dem en gång för alla.

Först och främst; Isak är född i november och är 4½ månad nu (shit vad tiden går fort!). Han är otroligt lik sin pappa, men har sin mammas haka enligt min åsikt. Dessvärre har stackarn fått ärva den potatisknäsa som jag och Andreas har, men det gör inget, för han är så söt min lilla sötnöt. Och jävlar den som mobbar honom för den när han blir äldre!

Anledningen till varför jag inte väljer att publicera bilder på honom här i bloggen är för att jag vill skydda honom med hela mitt hjärta. Ni är ett par hundra som läser min blogg nu för tiden, och Isak är inte ens min. Han är så liten och han kan inte välja och bestämma över sitt liv än. En del har svårt att förstå mitt resonemang och min ståndpunkt i den här frågan, och menar att han redan ligger publicerad på Facebook. Till det kan jag bara kommentera att dessa bilder är inte publicerade utav mig, utan av hans föräldrar. Det är deras val och deras ansvar, och det lägger jag mig inte i. Jag personligen är av den åsikten att jag tänker inte publicera bilder på någon som inte vill det, och ännu värre - är oförmögen att föra sin egen talan (och har jag gjort det så säg till så tar jag bort bilderna genast, och jag ber om ursäkt).

Varje dag jag är ifrån Isak är han ständigt i mina tankar och varje dag jag är med honom så får han mitt hjärta att smälta. Det är helt sjukt hur mycket man kan älska en sådan liten krabbat redan från första stund. Jag kommer nog aldrig glömma den 15 november 2009 när mamma ringde kl 4.30 på morgonen och talade om att jag blivit faster till en liten kille, och jag kommer aldrig heller glömma när jag ringde och gratulerade Andreas för första gången och han talade om att han skulle heta Isak. Det var så självklart. Han är en liten Isak och ingenting annat. Men mest av allt kommer jag aldrig att glämma när jag fick höra att han ska heta Karl i mellannamn efter vår bortgångne morfar. Att Andreas och Helena är av samma åsikt som mig att vi vill hylla morfar genom att döpa våra barn efter den bästa morfarn i världen som dog alldeles för ung (65 år) är rörande. Och varje gång jag ser på Isak så tänker jag på vems namn som han kommer döpas till och på så sätt känner jag att morfar lever vidare med oss.  

Det är underbart att få komma hem och se hur mycket han har utvecklats, vilket han gör varje gång. Det går så fort, nästan för fort! Sist jag var hem och bar honom i över en timme så fick jag träningsvärk i armen! Men jag ville inte lämna ifrån mig honom. Jag vill alltid vara med honom. Isak har, och kommer alltid att ha mig lindad runt lillfingret. Det är något speciellt med de där förstfödda. Jag skulle ge mitt liv för honom, och jag kommer alltid att älska honom så länge vi båda andas.

Det är av just dessa anledningar jag har valt att inte publicera några bilder på honom i nuläget. Jag hoppas att ni kan respektera mitt val i den här frågan, och nu har en djupare förståelse för varför jag gör detta. Men jag tror att ni skulle göra samma sak. För det finns inget mer älskvärt än att skydda de man håller i sitt hjärta. Och vem skulle inte vilja skydda en ängel från himlen?



Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej!

Jaa du.. Allt från ljusa härliga färger Till

trasiga men eleganta jeans byxor mm



magtröjor långa svepande klänningar

Oj det finns nog mycket fint moss grönt & mocka :)

2010-03-25 @ 22:34:55
URL: http://rebeccalinneaphilipson.blogg.se/
Postat av: Maggiebell

hmmm... mina favoritfilmer har alltid varit green street hooligans 1 & lords of dogtown..:) så jag gillar de minst lika mycket nu!



själv då? kram!

2010-03-25 @ 22:38:58
URL: http://maggiebells.blogg.se/
Postat av: Maggiebell

sv: I see!:) de filmerna är bra!

2010-03-25 @ 22:43:50
URL: http://maggiebells.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0