Enligt Thomas Järvheden är jordens skapelse en slump av evolutionen, en bra sådan. Och den slumpen ledde till mängder av andra slumpar som i sin tur ledde till att just jag föddes. Och vilken bra slump! Men vad gör vi med våra liv, menar då Järvheden? Jo, istället för att vara glada och tacksamma för det vi har här i livet så förkastar vi livet på Facebook. Vi spenderar timtals av stunder på detta community istället för att gå ut och njuta av livet. Så jag tog till mig av hans ord. Och vad gjorde jag då? Jo, jag återupptog bloggen. För nu spenderar jag halva tiden här, och halva tiden på fejjan. Ååå, Järvheden skulle bli så stolt över mig!

Sitter här i morgonrock för slumpen förde mig till step på Friskis&Svettis och evolutionen tog mig vidare till duschen som i slumpens hetta ledde mig till att jag just tog på mig morgonrocken, och av en ren slump (eller kanske evolutionens dragningskraft?) förde mig till datorn och hit. SKÖNT. Jäklar i min låda vad jobbigt det var dock! Shit alltså, Söderhamnsgympan, ni kan bara ta er någonstans, för ert tempo är ingenting jämfört med Friskis&Svettis's! Hej minus 10!

Klockan var 18.30 och befläckningen har påbörjats! Men tack för en toppenkväll flickorna i OSA! Vi hade en kanonfredag med Galatema på vår middag, och fler toppenkvällar ska det bli!

Lördagen spenderades åt att vara hängig á la dagen efter, fast dessvärre måste jag säga att det verkade som att Skrållan var mer bakis än vad jag och Fredrik var (han var ut med sina klasskompisar i Uppsala), och hon sov bort hela dagen... Men det var bara att rycka upp sig och tagga till, för kvällen bjöd på Thomas Järvheden - Från Big Bang till Happy Ending på Gävleteatern, och shit vad vi skrattade! Det är helt sinnessjukt var karln är rolig! Och dessutom har rackarn en jävla pipa att sjunga med! Men det bästa av allt är nog ändå att han är djup i de frågor och påståenden som han berör. Så ja, om ni får chansen - gå och se Järvhedens show!

Det har nu gått över tre månader sedan jag skrev något här sist. Stundtals har jag saknat det, men i överlag har det varit skönt att haft en paus. En paus som fått mig att leva i nuet istället och inte hakat upp mig på småsaker. En del av mina vänner har uttryckt att de har saknat bloggen, och det är för dem jag väljer att skriva här igen. Som min kära Lisa tillexempel. Du har ju inte Facebook, och sen jag flyttade ifrån Söderhamn så har det gjort att det blir svårare att hänga med i varandras liv. Så jag är redo att göra en deal med er. Jag kommer börja blogga igen, men det blir bara några inlägg då och då när jag känner för det, okej? För om jag ska tycka att det är roligt att vara tillbaka så måste jag också skriva när jag själv känner för det. Sen är det alltid härligt att få respons! Ni som läser kan väl slänga in en kommentar då och då som gör att man blir motiverad till att skriva vidare. För det är just så det fungerar - jag publicerar, ni ger feedback på att ni faktiskt finns och jag blir motiverad till att finnas där just för er och skriva vidare. Ska vi säga så?

Så vad är det som händer i mitt liv just nu Jo, jag har börjat läsa min specialisering på lärarutbildningen. Eftersom jag i slutändan vill bli specialpedagog så var valet solklart och det blev spccialpedagogik, vilket är intressant och verkligen något jag brinner för. men då gäller det ju också att kursen är roligt, vilket vi inte sett allt för mycket av just nu. Men det kommer väl för vi hoppas!

Annars har jag också inlett mitt nya liv med Josefine i min klass. Hemma i Söderhamn gick jag ju på Söderhamnsgympan med Lisa, och det är något jag har saknat markant mycket! Jag behöver någon att gå med som pushar mig vidare mot nya mål, och någon som man kan snacka med under träningens gång, annars kommer jag inte igång. Så nu har jag med andra ord ett terminskort på Friskis & Svettis! Tyvärr blev jag förkyld förra veckan och kunde inte träna något, men idag körde jag igång igen med något som varit ett skräckmoment för mig; spinning. Spinning har alltid varit en tanke som gett mitt självförtroende en rejäl omgång, och jag har aldrig vågat mig på det pga rädslan att inte klara av det konditionsmässigt. Men efter ett rejält peppande fårn min fina vän Josefine så kom jag iväg, och visst: jag trodde jag skulle dö där någon gång, men jag tog det i min takt och framförallt - jag tog mig igenom hela passet, vilket kändes rätt stort för mig i och med min lilla fobi kan man väl säga. Så nu kör vi! Jag har ett mål, och det är att droppa 10 kg innan jul, och det borde jag väl hinna, eller? Mitt delmål är 5 kg lagomt till min födelsedag den 28 oktober, och det borde väl hinnas med? Skulle jag inte uppnå minus 10 kg innan jul så är det så det är, och jag tar nya tag efter nyår, men några kg måste jag väl ändå kunna få bort i alla fall? Den som lever få se, och vi ger inte upp!

Men som sagt. Jag lovar att uppdatera hädanefter, och tack alla ni som hängt kvar! Skriv gärna en rad så man får veta vilka ni är! Det är som sagt motiverande för kommande inlägg!

Insamlingar och kampanjer ska vara roliga! Här har Providance St Vincent Medical Center i Portland, Oregon anordnat Pink Glove Dance for Breastcancer Awareness. Se den!

I brist på andra händelser så spenderar jag min Valborgsmässoafton med kurslitteratur... Frivilligt dessutom. Hujedamig. Är jag en patetisk människa nu?

Ni då, vad gör ni ikväll?