Idag har jag hämtat ut en ny klocka på Herambs Uraffär. Det blev en av samma märke som den förra, Storm, fast den här i en större modell. Jag vet att urtavlan här på bilden ser hemskt grön/gul ut, men i verkligheten skiftar den liksom i en pärla, om ni förstår? Blixten på kameran verkar bara inte vilja att det ska synas på bild. Och lägg märke till sekundvisaren som är Storm-gubben! (som på bilden var upp och ner)
Det lönar sig faktiskt att täckna försäkringar tydligen. Och urmakarna tyckte det var väldigt roligt, eftersom de såg att mamma och pappa hade varit in och köpt min gamla klocka den 20 december 2001. Alltså på pricken 7 år sedan idag så hämtar jag ut en ny. Sammanträffande?

Klocka STORM
995 kr


Det fanns dock en annan som jag ville ha, men som kostade 398 kr, och jag hade ett försäkringsbelopp på 999 kr att hämta ut, så de sa åt mig att jag var dum om jag tog en så pass mycket billigare klocka, eftersom den gamla försäkringen kommer att skrivas över på den klocka som jag väljer.
Den andra var dock mer som ett smycke, och jag har önskat mig den i julklapp av Fredrik istället :) Den hade ett silverfärgat länkat metallarmband och med en stor rund silverklocka med en svart urtavla. Så som sagt, den skulle passa bra till fint, eller vad man ska säga.
Tjaa.. vad mer kan jag säga? Ni får se den på bild/i verkligheten om tomten är snäll.

Jag har en vän, vi kan kalla henne X för att vara riktigt klassisk. X har ett stort begär, och det är shopping. Hon kan spendera alla sina pengar på en och samma gång utan problem, och det på onödiga ting som kläder och skor. Hon har tidigare berättat att hon själv inte ansvarar för hennes kontokort, utan att det är en anhörig som har hand om detta, jsut för att hon hela tiden spenderar alla sina pengar. Jag förstod väl inte riktigt hur illa det var, förrän jag fick veta att hon spenderat närmare 10 000 kr inom loppet av två veckor när hon fick ansvaret för sitt kort igen. Igår var jag med henne när hon köpte ett par skor. Dessa pjucker med skyhög klack kostade 449 kr (ingen faslig summa, jag vet) och hon köpte dem utan tvekan. När hon sedan sa att hon bara tänkte använda dem en gång trodde jag först att hon skämtade, men hon tänkte verkligen det. jag frågade henne varför, och jag fick svaret: men när ska jag använda dem? Och jag kommer bara att ha sönder dem.
Jag, som fick dåligt samvete för min klänning jag hade i påsen och som kostade 199 kr, kunde inte se på när hon betalade. Man förstår kanske inte allvaret med detta alltid. Men det är faktiskt en sjukdom.Nu har inte X fått den här diagnosen, men jag skulle kunna sätta alla mina tillgångar på att hon skulle få det om hon uppsäkte en terapeut. Personen som har ahnd om hennes kontokort har inte en aning om att X spenderat alla de där pengarna än, men den dagen kommer. X svarar själv med att hon är snäll. Det går inte att hantera detta på ett snällt sätt. Det bästa X kan göra är att söka hjälp om detta. Jsut nu bor hon sambo kan man väl säga, men betalar inget. Den dagen då hon kommer ha ansvar för räkningar kommer hon att slå botten, och vem vet? Kanske blir det kronofogden i slutändan? Så klart vill man aldrig att det här ska hända någon, men för att få ett stopp måste man som sagt göra någonting. Jag tror att X själv är förblindad av detta, men det finns vissa hopp hos henne ändå, då hon faktiskt erkänner att hon har ett problem, och att hon inte kan sluta med viljan.

Jag skriver detta, med hennes samtycke, för att ni andra ska inse allvaret med shopping. Visst är det roligt med nytt, men hur mycket lägger ni ner egentligen? Hur klarar er budget detta? Undersök detta under en månad eller fler för er egen skull. Tro mig, det är värt det.

Jag köpte en tröja idag osm jag kda ha på julafton. Bild kommer in senare. Men det är en svart kortärmad topp med sidenband och rosett under bysten. 149 kr på Kappahl. Kappahl har fått in mycket snygga kläder faktiskt, som vanligt mot juletider.

Ikväll ska vi se på Dumpad som kom på postlådan. Vad ska ni göra?