En oändlig besvikelse

Besvikelsen blir ofantligt stor när man ställer sig in på att man ska få träffa sitt efterlängtade syskonbarn för första gången (jag räknar inte de där 2 minuterna jag fick se honom för några helger sedan) och man börjar ängta längta och längta, för att sedan få planerna inställda pga ändrade planer. Men inte ett dugg förvånande... Inte ett dugg...

Annars då? Jo idag har jag slöat i soffan, duschat, besökt Willys i kylan, ätit och tvättat. Sammanlagt kanske jag har yttrat 2 meningar till Fredrik. Idag är jag verkligen inte på prathumör.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0