-

Vad är det egentligen som skiljer dessa två ord från varandra, förutom att stavningen? Vem är det egentlgien som har bestämt att nånting är jsut kvinnligt respektive manligt? jag menar, nu för tiden så använder även killar smink. Tjejer är minst lika duktig på rally som killar är. Och visst finns det killar som går runt med rosa klädesplagg. så vad är det egentligen som avgör? Ett lysande exempel är just sjuksköterska. Betrakta bara ordet, sjuksköterska - Det skriker ju kvinnligt om det, och det kanske just på grund av ändelsen sjuksköterska. För vad hade hänt om det istället hade hetat sjukskötare? Hade det blivit någon skillnad? på hur man ser det? Nu har det visserligen blivit mer "acceptabelt" att killar jobbar inom vården, men flr inte allt för länge sedan var det en helt annan femma. Det klassades som skämmigt att en man var under- eller sjuksköterska. Detta kanske för att männen skulle ha "riktiga jobb" och kvinnorna var de som skulle ta hand om familjen, alltså vårda vilket i sin tur ledde till att det var kvinnan som skulle jobba inom vården, eftersom hon redan var bekant med det ämnet.

Jag själv tycker att det är bra att det blir allt mer manligt inom vården, men samtidigt så har det blivit överreklamerat. Där jag har jobbat (för att inte vara allt för utpekande så skippar jag enhetsnamn) så blev det mer att oj! det kommer en kille! oj vad roligt!!! Det ska vi fira! och ännu bättre . även om den här killen (singularis eller pluralis) bröt mot någon form av regel eller gjorde något anant fel, så spelade det ingen roll, för det var ju trots allt en kille som ville jobba inom vården, och bara det är ju värt att beundra. det blir en motslagseffekt, vilket kan bli helt fel. Innan det är klart kanske vi står där med en vårdpersonal betående av enbart män. Samma sak som på alla andra ställen gäller här .- det gäller att göra allt i måttlig mängd. Bara för att det kommer en av det manliga könet som ska arbeta inom vården så kan vi inte särbehandla denne, för vad ger det för effekt. Det är där vi svenskar generellt brister - vi kan inte göra saker och ting i rätta måtten. Missförstå mig inte nu, för jag tycker verkligen att det är bra att det kommer fler män inom vården, för tänk egentligen - där står vi kvinnor och tvättar både män och kvinnor nertill. De manliga patienterna (eller vårdtagarna, om det låter mer värdigt)  har ingen manslig karaktär att prata med om de känner för det. För vad man inte får glömma är att bara för att någon är gammal, så betyder inte det att den inte behöver någon som den kan öppna upp sig för, någon som den kan relatera till. Sen är det ju också så klart som så, att när det gäller ADL (Anpassning till det Dagliga Livet) nertill så är kvinnorna i överlag känsligare för om det är ett kvinnligt eller manligt bitråde som hjälper dem, än vad männen är. Hos männen är det snarare vanlgiare at det är fruarna som sätter stopp om vem som får tvätta dem ner till eller inte. Och där kan vi återigen se temat - är det ett kvinnligt beteende att sätta stopp? Nja, det ksulle jag inte vilja påstå, men i just det här sammanhanget sä verkar det vara det. I alla fall utefter mina egna erfarenheter. 
När människor ska välja färg till sin ofödda bebis så är det oftast grönt som vinner, då grönt anses vara en neutral färg. Men varför, egentligen? Vad är det som gör blått manligare än grönt? Enligt mig så rä de snarlika, det går inte att avgöra. Samma sak med gult, gult skulle väl lika gärna kunna vara en tjejfärg, precis som rosa? 
 
Men vi har en gemensam faktor, kära vänner, och det är inget mindre än de sociala normerna. Det är vi själv som har skapat dessa, och det är vi själva som måste bryta dem. Så sätt i gång och bryt upp - ändra samhället! För som det är nu så är det sjukt egentligen, när man tänker efter...