-

Detta skrevs på tåget hem igår, och tid för publikation har inte funnits förrän nu:

Kära vänner, jag kan nu meddela att skolarbetet är över. Återstår gör bara två tentor och det ska vi väl klara? Jag behöver bara träffa bitchen en endaste gång till och vad är det? Förhoppningsvis så får hon sin lilla present av Jakob också, vilket skulle göra allt slit värt det hela. Efter den lilla presenten så finns det inget mer att ge, en epok har nått sin slutdestination. Sorgligt men sant. Undrar om hon kommer känna att livet som populär är över sen? När hon inser att hon aldrig kommer bli en högt aktad och respekterad psykolog.
När det gäller mig själv så vet jag inte ännu vad framtiden har att erbjuda mig. Kanske jobbar jag i kassan på ICA. Kanske är jag en medelklassSvensson med man, barn, villa, volvo och hund. Kanske. så ser ni mig i krokarna när jag gör mitt livs kariärr. Kanske hittar jag tillbaka till psykologispåret igen, men just nu lägger jag det åt sidan.
Vad jag däremot med säkerhet vet är att jag kommer inte ligga på latsidan och glassa runt. Jag ska tjäna ihop mitt leverbröd på egen hand och må bra över mig själv, för jag, Caroline Pettersson, har lyckats ta hand om mig själv, och inte levt på någon annan än mig själv. För mina semesterpengar ska jag köpa ett årslänskort för 9 000 kr, och jag har inga problem med det. Visst, jag kanske också vill ut och göra saker för mina pengar som jag tjänar ihop, men jag kan inte det. Jag har inte den ekonomiska friheten, och jag har accepterat det. Och det kan jag också vara glad över, att jag kan acceptera dessa aspekter och inse att jag inte alltid kan få som jag vill. Jag börjar inte gråta för det liksom. Och när det gäller semestern, tjaa, den tar jag när jag kan ta den. Och svårare än så är det inte. Vi kan helt enkelt inte alltid få som vi vill, oavssett om vi kör med krokodiltårar eller inte.

Ikväll vankas det middag ute i Skärså på Albertina med jobbet, och det kunde inte komma på en lämpligare kväll. Solen skiner och det är gudomligt skönt ute. Vi hoppas på ett utomhusserveringsbord, men skenet kan ju bedra. Det brukar ju vara rätt kallt ute i skärgården den här tiden på året. Nu när jag skriver på detta så sitter jag på 14.13-tåget på väg hem från Gävle. Tiden räcker inte riktigt till, men det är sånt som löser sig. För vet ni, jag mår mycket bra över mina beslut här i livet. Jag ångrar inte längre att jag började plugga psykologi.



Nu biter bloggtorkan in lite igen, för jag kommer inte vara hemma i helgen. ikväll har vi minioravslutnignsövernattning, och när den slutar imorgon kl 12 så bär det direkt av ner till Furuvik för KUavslutning. Väl där har vi hyrt stugor som vi ska ha det riktigt trevligt i och grilla och så. Så vi hörs eventuellt på söndagkväll. Tilsl dess, så får ni ha en underbart trevlig helg i värmen!