-

Kära vänner (ni som orkar med mitt eviga tjat): Han har landat och väntar på väskor. Kan jag vara mer ivrig? Kan jag vara mer exalterad? Kan jag  vara mer rädd...?
Och på det hela, så har jag städat ytterligare en gång, så det finns nog inte så mycket mer att göra nu än att försöka få tiden att gå. För nu går den inte ens när jag städar. Städningen har blivit lite av en hobby för mig nu, och jag må nog säga att en del av mig gillar det. Jag menar, nu blir det j ufint för min skull, i mitt hem. När man bodde hemma så var det ju för mamma och pappas skull också. Mest därför faktiskt. De var de som tjatade "Fyfan för hur det ser ut här inne! Nu är det du som städar, annars går du inte ut!". Men städade jag? Hahahaa..Svar: Negativt. Man "städade" = pulade in allting under sängen. Och visst funkade det. Tills man skulle ha någonting där ifrån, och var tvungen att till sin stora förvåning (konstigt nog) inse att det klädesplagg man skulle ha när man skulle dra om 5 minuter var täckt av, inte dammråttor, utan dammelefanter. Men på något sätt så trivdes man i det, och man röck på axlarna och gick vidare med sitt liv som äckeltalist. För det var så man levde under epoken då man bodde hemma. Jajjamensan, tiderna förändras! Och vem kunde tro, att jag - Äckeltalisten Karin Anita Caroline Pettersson som älskade när det var världsäckligt, skulle bli den nya Monica Geller i Vänner?
Fast nu är det ju så här, att Fredrik kommer hem om blotta tre timmar, och imorgon mina kära vänner, imorgon ser det nog förjävligt ut igen, och jag kommer stå där och sucka, men ändå ha ett litet leende på läpparna á la Mona Lisa.