Jag vill inte känna så här, men tyvärr så gör jag det

Jag funkar jämt som så att när det är någonting som är känslomässigt berört, så går det i den ordningen att jag gråter. Jag gråter och gråter och gråter. För att sedan bli förbannad. Och det är just så det är just nu de här dagarna. Jag vill verkligen inte missunna Fredrik den här resan. Snarare tvärtom. Och herregud, den har varit bokad i över ett halvår. Men ändå kan jag inte glädjas åt det. Tankarna bara vimlar runt i mitt huvud, och vad jag tänker är att han lämnar mig i 2,5 vecka. Och jag många av er verkar inte förstå hur det känns. Jag har alltid varit den som velat vara för mig själv. När andra umgicks så var det jag som 3 helger av 4 i månaden satt inne på mitt rum och gjorde vad som helst behagade mig. Men hösten 2007 förändrades det totalt. Jag gick och kärade ner mig totalt i Fredrik. Jag sa åt honom att jag inte skulle klara av att vara upp i honom jämt och ständigt. Jag tyckte att det skulle bli skönt att vi skulle få lite "semester" från varandra när han skulle åka. Men efter vägen så ändrades spelreglerna. Jag varken vill eller kan vara utan honom, men jag tänkte väl inte så mycket mer på att han skulle åka iväg. Men nu, när det är sista gången vi sover med varandra imorgon kväll, så vill jag bara sätta mig i ett hörn och gråta floder. För känslan jag får är att han faktiskt lämnar mig. Skillanden hade varit den, om vi faktiskt kunde prata med varandra nån gång, men nu har jag fått de instruktionerna att jag inte ska vänta mig ett samtal, för då kommer jag bara bli besviken över att det aldrig kommer. Däremot ska jag få en present. Men jag vill inte ha en present. Jag vill ha Fredrik hos mig. Och det gör mig förbannad att jag känner så här. För det är inget jag vill. Jag vill kunna vara glad för hans skull, men det går bara inte. Allt känns bara som så jävla typiskt, eftersom det sker i april månad dessutom. När jag behöver honom som mest som stöd så kommer han itne att kunna vara där. Och jsut nu så känns det som så att jag kommer inte kunna må bra och vara glad förrän Fredrik är hos mig igen torsdag eftermiddag den 8 maj.


image30

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0