Snodd av Kenza!

En låt som gör mig glad just nu:






En låt som får mig att vilja dansa:







Två låtar  som gör mig ledsen:









En låt som jag är ofantligt trött på vid det här laget:







En låt som tar mig tillbaka till ett roligt minne:








En låt som är förknippad med en rolig resa och som får mig att längta tillbaka:

(Hade egentligen velat ha  Village People - Y.M.C.A. som påminner om Rhodos, men den gick inte att bädda in, så det fick bli Spanien 2005 istället)









En ny låt som jag diggar:







En låt som påminner mig om Fredrik ♥:


Skönaste juryn!


Testar...

Att blogga från Fredriks iPhone, och efter lite svordomar så lyckades jag. Det gäller bara att ändra redigeraren.. Bra skit!

Låt det negativa i livet göra dig starkare

Gårdagen bjöd på en incident som jag inte tänker gå in på här. Kontentan av kontentan är att jag ger inte mig, utan jag tänker slå tillbaka. Med en rejäl en också, så får vi väl se vem som skrattar sist. För inte är jag den som ger vika i första taget. Jag brukar inte låta någon trycka ner mig, men igår kom droppen som fick bägaren att rinna över. Jag övervägde i timmar att bara droppa allt, låta det kalla mörka vattnet sakta men säkert dränka mig tills jag försvann totalt, och kanske kunde jag hitta något att börja om med. Men så gick jag och fick ur mig aggressionerna på Friskis, och när jag kom hem igen så var jag bara argare, men jag hade insett att jag inte skulle låta det förgöra mig. Det skulle inte få bryta ner den jag blivit, och jag skulle inte låta det jag byggt upp raseras utav detta. Snarare tvärtom. Jag beslutade mig för att detta ska göra mig starkare, och jag vet nu exakt hur jag inte ska bli. Det gäller att se fördelarna i allt, inte sant?

När jag var 14 år så hade jag en lärare som sa till mig att "Fröken Pettersson, du är en tjej med mycket energi, mycket envishet och mycket kämparglöd. Du är intensiv och du är driven. Du kommer endera bli lärare eller politiker", och jag svarade honom med att "aldrig i hela mitt jävla liv att jag kommer bli lärare och över min döda kropp att jag blir politiker!". Nu står jag här, 9 år senare, på min femte termin på lärarprogrammet och jag känner att fan, jag ska nog ta och bli politiker. För jag har en ideologi om hur jag tror att Sverige skulle bli en bättre värld för oss alla, och jag har en teori om hur vi ska ta oss dit. Så, bli inte förvånade om ni ser mig i politiska sammanhang i framtiden.

Och till dig, Lennart Lantz - tack för att du trodde på mig och min framtid när jag själv inte gjorde det! Jag hoppas du röstar på mig när den dagen kommer ;)

Broken in pieces



Jag: "Precis som jag känner mig idag; KNÄCKT!"

Det är precis så här jag känner mig efter dagens skolincident - broken in pieces and left all alone to drown in the cold dark water.


Konstaterande



A L D R I G    M E R    H Ö G S K O L A N    I    G Ä V L E


Motivera sig själv med aggression

Att få ta ut sina aggressioner i ett tufft steppass är toppen! Även om det känns som att man ska dö när som helst för att det är så tufft tempo. Man blir liksom så tom, och allt man behöver är att tänka på allt det negativa för att kunna motivera kroppen till att utmana sig själv ytterligare ett steg, and I love it! Att trafiken gör så att man kommer precis när det är 11 minuter kvar till att passet ska börja, vilket betyder att man automatiskt avbokas och får en prick (tre prickar betyder avspärring och kan endast låsas upp mot en kostnad av 100 kr) är patetiskt. Jag var där fast klockan på datorn var inom tiden, men ändå blev jag prickad. Nödvändigt.

Från det så har jag en artikel som skriker mitt namn. Mitt fullständiga namn dessutom.


Jag ska inte jag ska inte jag ska inte...

Jag hade inte tänkt beklaga mig idag. Verkligen inte..... MEN VAD I HELVETE HAR NI GJORT SVENSKA FOLKET?! TACK för att ni så idiotiskt har sett till så att det världen så starkt lyckats kämpa bort återigen har införts i Sverige - främlingsfientligheten. Tack för att ni har gjort som så att jag inte vill bo kvar här. Tack för att ni har gjort så att jag skäms över att vara svensk. Jävla pissråttor är allt jag har att säga...

Sen vill jag bara poängtera att alla ni som röstade på Alliansen nu har förlorat rätten att klaga över hur jävla dåligt vi har det i Sverige ekonomiskt, jobbmässigt och sjukvärdsmässigt. För det är NI som nu har sett till så att det här fortsätter. Men det är lungt... Fortsätt ta från de fattiga och ge till de rika bara. Det är helt okej. Tack för att vi studenter nu kommer få mer lån och mindre bidrag. Tack för att jag inte kommer få ett jobb, pga att Moderaterna inte vill satsa på skolan, utan istället väljer att satsa på de med jurist, civilingenjör och doktorsexamen. Skitbra!

Men tack gode gud att jag röstade på de rödgröna och får lov att beklaga mig hur mycket jag vill i fyra år till.


I brist på annat så...

Efter ett svettigt spinnpass så blev det en dusch och sedan thaigryta som babey hade kokat ihop. Mums! Sen blev det bara att softa i kanske en halvtimme innan jag fick en briljant idé, och vi kastade oss iväg på Willys. Ledtråd?


Tålamod min vän, tålamod

Jag sitter med min sketna uppgift som ska vara färdig tills på tisdag. En halv sida är ner präntad, medan 1,5 återstår. Men finner jag något nöje i det, nej. Jag sitter hellre här och luktar på tangenterna. Eller nått i den stilen.

Städningen är hur som helt avslutad. det gick lite snabbare än vad jag hade tänkt mig, och rösta blv det första vi gjorde efter frukosten. Så nu då? Jo, nu återstår bara pluggandet. Men jag har ju hela dagen på mig imorgon med, så vad gör det? Och inte heller har jag några slantar så att jag kan bränna dem på stan, så det blir helt enkelt fokus på skolan imorgon. på fredag och måndag kommer det ju nya pengar, men de går till att finansiera nya skor och min nya telefon. Min telefon är ju så pass puckad nu så att mamma inte ens kunde få tag på mig igår (så nu vet ni hur det ligger till om ni försöker få tag på mig och den är av/beter sig konstigt/jag inte svarar trots att ni ringer och ringer). Jag har köpt mig en iPhone 4 utan abonnemang men bunden till Telia i 12 månader, och dessvärre tar det 4-6 veckor innan jag får den, och nu har jag petat av två veckors väntetid. Men de som väntar på något gott...? Får se om mitt tålamod på den nuvarande telefonen ryker innan iPhone'en hinner komma.

This is it

Det har väl inte undangått någon vad det är för dag idag, men jag tänker itne dra något politiskt babbel här för er, för jag anser att alla har rätt till sin åsikt. Dock tänker jag vara en riktig dubbelmoralare och säga att jag INTE vill se SD i regeringen, för jag är rädd för att om de hamnar där så kommer vi i slutändan hamna i inbördeskrig, och nu är jag faktiskt fullt allvarlig. Om SD skulle hamna i regeringen så skulle jag vara rädd för att gå hem om kvällarna. Vill vi ha ett sådant Sverige?

Förutom att rösta så har jag en fullspäckad dag idag. Det ska sädas, det ska pluggas och det ska spinnas. Så, vem vet när jag hamnar här igen? Antagligen när det ska pluggas.

Kärlek på menyn

Freddeboy och jag har haft en kanondag idag. Det hela började ju som sagt med att han var baksi, men jag var den perfekta fästmön (otroligt vilket fult ord) och gav honom frulle på sängen med ost- och korvmackor, O'boy, banankaka och en liten love note innan jag drog och tränade med pensionärerna.
När jag kom hem var han piggare, och det blev en varsinn dusch innan vi drog och hämtade ut paketet på Konsum. tänkte visa er vad det var i paketet i morgon, bara att hålla ut! Sen blev det handling på Willys och hembakad pizza framför Harry Potter och Fenixordern. Kan inte bli så mycket mysigare än så. Men inte är vi snåla på kärleksfaktorn, så imorgon blir det mannagrynsgrötfrukost, shopping på stan, plankstek till middag och...


Se så fel det kan bli ibland

Josefine Öhlander och Emelie Nilsson sitter och diskuterar i vardagsrummet när Josefine säger: ”Det måste vara rätt jobbigt, man måste ju lyfta sin egen tyngd ibland”.
Caroline Pettersson, som spenderat tid i badrummet för att fixa fläckar på klänningen kommer in i vardagsrummet och hör det sistnämnda och tror att hon är helt med i svängarna. Hon säger: ”Pratar ni om Biggest Loser?”
Josefine Öhlander och Emelie Nilsson börjar asgarva och Emelie svarar vad de egentligen pratar om: ”Nej, poledancing…”

Prästens lilla kråka

Vid kvart i tre i natt ramlade en fyllekråka som stank spya in genom dörren. Det slamrades och stökades så självklart blev man väkt. Men inte är jag bitter för det inte, då jag i alla fall slipper vara bakfull som vissa andra!

Den här dagen bjuder på träning nu på förmiddage och sedan på kvalitetstid med Fredrik. Hoppas jag. Det var ju hans idé från början, så vi kan ju hoppas att han inte dränkte den igår med alkoholen. Vad jag däremot vet är att vi måste hämta ett paket på posten, ett stort ett! ;)

Frysta bär på lösvikt


När jag var och handlade idag efter träningen så såg jag att Konsum Nian börjat med frysta bär på lösvikt från Finnerödja, kravmärkta till och med, så nu har jag en burk med stora fina björnbär, hallon och blåbär i frysen, vilket är ett utmärkt alternativ till snask! Angående kravmärkt så har vi börjat med att köpa så mycket ekologiskt som möjligt, dels för miljön och dels för nyttighetens skull. Med ekologiskt så slipper du mängder av tillsatser såsom konserveringsmedel etc, vilket är mycket bättre för din kropp. Dessutom är mycket av det ekologiska faktiskt billigare än det ickeekologiska, eller så skiljer det bara någon krona, vilket jag tycker är värt det i längden.


Ringde Fredrik för jag var så sugen att se Inception på bio med min kära fästman (gud vilket fult ord...), men den lilla fyllekråkan (han är på pubrunda i Uppsala) har tydlgien bokat in sig på kräftskiva på lördag, så det verkar bli en singelkväll då med. 

Imorgon är en annan dag!

Drog iväg och tränade Aerobics 1 en timme efter maten, och sedan dess har jag bara njutig av hur härligt det är att vara nytränad och nyduschad och hur lyxigt det känns att få sitta i sin härliga morgonrock hemma i soffan med den man älskar och titta på film tillsammans!

Imorgon väntar lite sovmorgon, lite plugg (kanske?), lite röjande, lite VBÅ, ca 1½ timmes träning, en dusch och en fikadejt här hemma med Sarah. Och eftersom Freddeboy ska ut och röja i Uppsala imorgon så hade jag och Emma tänkt gå på bio ("I rymden finns inga känslor" känns som en högaktuell film för oss som läser specialpedagogik), men när vi pratades vid tidigare ikväll så lät hon som en sur socka, dvs kanonförkyld. Så vi får se hur det blir med biobesöket. Annars tar vi det en annan gång. Så där ja, nu vet ni hela min morgondag. Kul va?

Sen måste jag bara få lätta på mitt hjärta, och jag ber så hemskt mycket om ursäkt om någon tar illa vid nu men; varför finns inte Caroline med i namnsdagsalmanackan, men Aslög finns? Och kom inte och säg att Karolina har namnsdag den 20 maj, för det räknas inte!

När ett beroende blir för starkt

Jag har blivit beroende av kaffe. Sorgligt men sant. Kutade till skolan idag (tidsoptimist som man har blivit) och åt lunch med käraste Irland-Susanne och efter det tog jag en repa på stan. Men i några provhytter kände jag bara hur det föll och beroendet kickade in. Jag var tvungen att ha en kopp kaffe, och det pronto! Men jag skulle prompt ha mitt egna kaffe, så jag sket i alla andra butiker jag hade tänkt gå i, för shoppingen lockade inte längre - och då har vi ett problem. Om inte ens butikerna tilltalade mig mer än en kopp kaffe, ja då är jag beroende. Så nu sitter jag här hemma i soffan, med en rykande kopp mellanrost framför mig och livet njuter!

Förresten, har ni sett One Tree Hill 8.01? Ge mig Nathan Snyggve Scott! Han får gärna avla några avkommor med mig. En se så där 10 st minst.

Tröttare än tröttast

Somnade någon gång i på småtimmarna i natt, så idag mår man som förtjänar. Var till skolan på föreläsning en sväng, men jag måste erkänna att jävlar vad tråkigt det är! Visst, ämnet är toppen, och innehållet kanon, men läraren känns helt fel. Det känns som att hon går på ett inläst band och bara sprutar ut info, vilket tråkar ut mig. Men förhoppningsvis blir det bättre...

Har några fritimmar nu innan det blir dags för träning ikväll, denna gång aerobics 2, vilket i min översättning är porrdans. Men hej, om det kan få mig på fötter så varsågod! Detta blir mitt tredje raka pass, och jag har även varit så ambitiös och bokat morgondagens aerobics med. Jag har ett hopp om att träningen kan agera känsloutlösare, och att jag under passen har möjlighet att få ur det jag behöver få ut genom att pressa mig själv fysiskt. Med det sagt så borde jag egentligen börja gå på kibox också, men just nu vet jag inte riktigt hur jag ska få den tiden att räcka till.


Vad blir jag när jag blir stor?

Ibland när jag ska sova så kommer alla tankar på en och samma gång. De liksom slår till likt ett bombnedslag, och jag blir klarvaken. Oftast rör det sig om vardagsbekymmer, såsom vad vi ska äta för mat imorgon, skulle jag ha köpt den där tröjan egentligen eller borde jag ha förberett mig bättre inför morgondagens föreläsning i skolan? Men då och då händer det är det är tyngre saker som dyker upp i mina tankar. Det dolda bubblar upp till ytan och skaver på mitt psyke, ja, rättare sagt gör ont. Ikväll var det just det sistnämnda och jag känner att jag måste få ur mig det för att kunna släppa taget för den här gången och gå vidare mot morgondagen.

Vart står jag någonstans i livet? Vad har jag åstakommit av de mål och de drömmar som jag byggt upp under min uppväxt? Många gånger känner jag mig kvävd av hur livet har blivit och jag känner att jag har misslyckats. Är det verkligen så här jag vill leva? Vad hände med mina ambitioner som jag så omsorgsfullt skapat under resans gång, och vad vill jag? Framförallt - vem är jag och vem vill jag vara? Hakar jag upp mig på saker som jag inte borde störa mig på, eller finsn det en mening till varför jag får de tankarna i första taget? Jag har under åren blivit en människa med kontrollbehov. Jag vill ha kontroll över nuet och jag vill ha kontroll över min morgondag. Jag vill veta vart jag befinner mig om fem år, och jag vill veta det nu. Tanken på att allting är okänt skrämmer mig, och inte ens döden skrämmer mig mer. Just nu känns det som att jag sagt farväl av de livsmål jag byggt upp, och att jag endast lever på förhoppningar. Kanske slår de in, kanske inte. Vad hände med allt det jag skulle hinna med innan jag fyller 25 tex? det finns inte en chans till att jag får uppleva det, och vad tycker jag egentligen om det? Vad kan jag göra annorlunda? Vill jag ens ändra på detta? Kanske har jag det så bra som möjligt just nu. Vad vet jag. Men jag kan inte förmå mig själv att inte undra. Jag vill veta vart mitt liv för mig. Jag vill veta vem jag kommer att bli, för just nu räcker det inte med att veta vem jag är i detta ögonblick. Jag vill ha min trygghet och stabilitet i tillvaron, inte bara leva på hoppet om att det kanske blir bra i slutändan. Jag har sedan några år tillbaka alltid tänkt att jag är mer än vad jag har blivit, precis som Mufasa säger till Simba i Lejonkungen. Men ibland tvivlar jag. Det är just det jag menar; hur kan jag vara mer än vad jag har blivit, när det inte ens känns som att jag blivit något?

Jag vill vara nöjd med den jag är och jag vill känna att jag älskar mitt liv. Jag vill vara mer än vad jag har blivit.

Vad är egentligen en skola för alla?

Jag har precis petat mig igenom en vetenskaplig artikel inom specialpedagogik som jag ska ha med mig till skolan i morgon, och nu sitter jag här och firar med ett glas rött. Mmm, på en måndag tänker ni nu och då tänker ni rätt. Men min motkontring blir att jag ifrågasätter om ni verkligen vet hur påfrestande en vetenskaplig artikel är? Det är pest och pina, ett val mellan svininfluensan eller vinterkräksjukan. Ja, ni fattar säkert... Men vart jag vill komma är att detta känns så rätt! Det hela handlar om en skola för alla, dvs inclusion for all, vilket är precis det vi diskuterade på Nordirland och något som jag som sagt brinner för. Och just det jag alltid påpekat - för vem gör vi det här? Vems perspektiv ser vi ur? Är det mitt eller barnens? Barnens säger många, men jag vågar påstå att vi tror att vi ser ur barnens perspektiv, men att vi i själva verket ser ur våra egna ögon. Vi måste finna deras ögon och seras syn på verkligheten, inte gå efter vad vi tror och tycker och tänker. Min mening är den att det är väldigt svårt, men det är något vi måste övervinna.

När jag åkte till Irland så hade jag den inställningen att det är klart att vi ska ha en skola för alla, för det är så vi lever i Sverige. Men efter de två veckorna har ajg ändrat min syn. Jag är nu av den åsikten att det är klart vi ska ha en skola för varje enskilt barn. Med det menar jag inte att varje skola ska inneha en elev, utan att varje skola ska vara anpassad efter varje individs individuella behov. Jag ser det nämligen som så att det är en självklarhet att vi ska låta ett barn gå på en specialskola om det är det bästa alternativet för just det enskilda barnet. För mig är det en självklarhet att varje bar ska få sin röst hörd, inte att vi ska tala åt dem. För mig är det en självklarhet att varje barn har en egen vilja, och ett eget beslutsfattande som vi måste respektera. Sen är även jag införstådd med att barn har olika viljor olika dagar, och att det måste finnas ett styrande. Barnen kan inte hålla på och byta skola varannan dag för att de känner för det, men vi måste låta dem få sin röst hörd i alla fall, inte bara stänga av när det kommer till deras önskemål. Sätt dem inte i skymundan! Alla har rättigheter, oavsett om vi har en diagnos eller inte. För mig är inte ett inkluderande Sverige ett samhälle som placerar barn i skolor där de inte får den stimuland de behöver, vare sig det gäller socialt och intulektuellt, utan för mig är ett inkluderande Sverige ett samhälle där vi har skolor för varje barns individuella behov.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0