Vad är egentligen en skola för alla?
Jag har precis petat mig igenom en vetenskaplig artikel inom specialpedagogik som jag ska ha med mig till skolan i morgon, och nu sitter jag här och firar med ett glas rött. Mmm, på en måndag tänker ni nu och då tänker ni rätt. Men min motkontring blir att jag ifrågasätter om ni verkligen vet hur påfrestande en vetenskaplig artikel är? Det är pest och pina, ett val mellan svininfluensan eller vinterkräksjukan. Ja, ni fattar säkert... Men vart jag vill komma är att detta känns så rätt! Det hela handlar om en skola för alla, dvs inclusion for all, vilket är precis det vi diskuterade på Nordirland och något som jag som sagt brinner för. Och just det jag alltid påpekat - för vem gör vi det här? Vems perspektiv ser vi ur? Är det mitt eller barnens? Barnens säger många, men jag vågar påstå att vi tror att vi ser ur barnens perspektiv, men att vi i själva verket ser ur våra egna ögon. Vi måste finna deras ögon och seras syn på verkligheten, inte gå efter vad vi tror och tycker och tänker. Min mening är den att det är väldigt svårt, men det är något vi måste övervinna.
När jag åkte till Irland så hade jag den inställningen att det är klart att vi ska ha en skola för alla, för det är så vi lever i Sverige. Men efter de två veckorna har ajg ändrat min syn. Jag är nu av den åsikten att det är klart vi ska ha en skola för varje enskilt barn. Med det menar jag inte att varje skola ska inneha en elev, utan att varje skola ska vara anpassad efter varje individs individuella behov. Jag ser det nämligen som så att det är en självklarhet att vi ska låta ett barn gå på en specialskola om det är det bästa alternativet för just det enskilda barnet. För mig är det en självklarhet att varje bar ska få sin röst hörd, inte att vi ska tala åt dem. För mig är det en självklarhet att varje barn har en egen vilja, och ett eget beslutsfattande som vi måste respektera. Sen är även jag införstådd med att barn har olika viljor olika dagar, och att det måste finnas ett styrande. Barnen kan inte hålla på och byta skola varannan dag för att de känner för det, men vi måste låta dem få sin röst hörd i alla fall, inte bara stänga av när det kommer till deras önskemål. Sätt dem inte i skymundan! Alla har rättigheter, oavsett om vi har en diagnos eller inte. För mig är inte ett inkluderande Sverige ett samhälle som placerar barn i skolor där de inte får den stimuland de behöver, vare sig det gäller socialt och intulektuellt, utan för mig är ett inkluderande Sverige ett samhälle där vi har skolor för varje barns individuella behov.
När jag åkte till Irland så hade jag den inställningen att det är klart att vi ska ha en skola för alla, för det är så vi lever i Sverige. Men efter de två veckorna har ajg ändrat min syn. Jag är nu av den åsikten att det är klart vi ska ha en skola för varje enskilt barn. Med det menar jag inte att varje skola ska inneha en elev, utan att varje skola ska vara anpassad efter varje individs individuella behov. Jag ser det nämligen som så att det är en självklarhet att vi ska låta ett barn gå på en specialskola om det är det bästa alternativet för just det enskilda barnet. För mig är det en självklarhet att varje bar ska få sin röst hörd, inte att vi ska tala åt dem. För mig är det en självklarhet att varje barn har en egen vilja, och ett eget beslutsfattande som vi måste respektera. Sen är även jag införstådd med att barn har olika viljor olika dagar, och att det måste finnas ett styrande. Barnen kan inte hålla på och byta skola varannan dag för att de känner för det, men vi måste låta dem få sin röst hörd i alla fall, inte bara stänga av när det kommer till deras önskemål. Sätt dem inte i skymundan! Alla har rättigheter, oavsett om vi har en diagnos eller inte. För mig är inte ett inkluderande Sverige ett samhälle som placerar barn i skolor där de inte får den stimuland de behöver, vare sig det gäller socialt och intulektuellt, utan för mig är ett inkluderande Sverige ett samhälle där vi har skolor för varje barns individuella behov.
Kommentarer
Trackback
