-

Ibland när jag ska sova så kommer alla tankar på en och samma gång. De liksom slår till likt ett bombnedslag, och jag blir klarvaken. Oftast rör det sig om vardagsbekymmer, såsom vad vi ska äta för mat imorgon, skulle jag ha köpt den där tröjan egentligen eller borde jag ha förberett mig bättre inför morgondagens föreläsning i skolan? Men då och då händer det är det är tyngre saker som dyker upp i mina tankar. Det dolda bubblar upp till ytan och skaver på mitt psyke, ja, rättare sagt gör ont. Ikväll var det just det sistnämnda och jag känner att jag måste få ur mig det för att kunna släppa taget för den här gången och gå vidare mot morgondagen.

Vart står jag någonstans i livet? Vad har jag åstakommit av de mål och de drömmar som jag byggt upp under min uppväxt? Många gånger känner jag mig kvävd av hur livet har blivit och jag känner att jag har misslyckats. Är det verkligen så här jag vill leva? Vad hände med mina ambitioner som jag så omsorgsfullt skapat under resans gång, och vad vill jag? Framförallt - vem är jag och vem vill jag vara? Hakar jag upp mig på saker som jag inte borde störa mig på, eller finsn det en mening till varför jag får de tankarna i första taget? Jag har under åren blivit en människa med kontrollbehov. Jag vill ha kontroll över nuet och jag vill ha kontroll över min morgondag. Jag vill veta vart jag befinner mig om fem år, och jag vill veta det nu. Tanken på att allting är okänt skrämmer mig, och inte ens döden skrämmer mig mer. Just nu känns det som att jag sagt farväl av de livsmål jag byggt upp, och att jag endast lever på förhoppningar. Kanske slår de in, kanske inte. Vad hände med allt det jag skulle hinna med innan jag fyller 25 tex? det finns inte en chans till att jag får uppleva det, och vad tycker jag egentligen om det? Vad kan jag göra annorlunda? Vill jag ens ändra på detta? Kanske har jag det så bra som möjligt just nu. Vad vet jag. Men jag kan inte förmå mig själv att inte undra. Jag vill veta vart mitt liv för mig. Jag vill veta vem jag kommer att bli, för just nu räcker det inte med att veta vem jag är i detta ögonblick. Jag vill ha min trygghet och stabilitet i tillvaron, inte bara leva på hoppet om att det kanske blir bra i slutändan. Jag har sedan några år tillbaka alltid tänkt att jag är mer än vad jag har blivit, precis som Mufasa säger till Simba i Lejonkungen. Men ibland tvivlar jag. Det är just det jag menar; hur kan jag vara mer än vad jag har blivit, när det inte ens känns som att jag blivit något?

Jag vill vara nöjd med den jag är och jag vill känna att jag älskar mitt liv. Jag vill vara mer än vad jag har blivit.