-

Gårdagen bjöd på en incident som jag inte tänker gå in på här. Kontentan av kontentan är att jag ger inte mig, utan jag tänker slå tillbaka. Med en rejäl en också, så får vi väl se vem som skrattar sist. För inte är jag den som ger vika i första taget. Jag brukar inte låta någon trycka ner mig, men igår kom droppen som fick bägaren att rinna över. Jag övervägde i timmar att bara droppa allt, låta det kalla mörka vattnet sakta men säkert dränka mig tills jag försvann totalt, och kanske kunde jag hitta något att börja om med. Men så gick jag och fick ur mig aggressionerna på Friskis, och när jag kom hem igen så var jag bara argare, men jag hade insett att jag inte skulle låta det förgöra mig. Det skulle inte få bryta ner den jag blivit, och jag skulle inte låta det jag byggt upp raseras utav detta. Snarare tvärtom. Jag beslutade mig för att detta ska göra mig starkare, och jag vet nu exakt hur jag inte ska bli. Det gäller att se fördelarna i allt, inte sant?

När jag var 14 år så hade jag en lärare som sa till mig att "Fröken Pettersson, du är en tjej med mycket energi, mycket envishet och mycket kämparglöd. Du är intensiv och du är driven. Du kommer endera bli lärare eller politiker", och jag svarade honom med att "aldrig i hela mitt jävla liv att jag kommer bli lärare och över min döda kropp att jag blir politiker!". Nu står jag här, 9 år senare, på min femte termin på lärarprogrammet och jag känner att fan, jag ska nog ta och bli politiker. För jag har en ideologi om hur jag tror att Sverige skulle bli en bättre värld för oss alla, och jag har en teori om hur vi ska ta oss dit. Så, bli inte förvånade om ni ser mig i politiska sammanhang i framtiden.

Och till dig, Lennart Lantz - tack för att du trodde på mig och min framtid när jag själv inte gjorde det! Jag hoppas du röstar på mig när den dagen kommer ;)