Undersvik 1

Det trådlösa funkar finfint på vissa ställen. Nere på mitt rum har jag bara en pinne i mottagning, men här uppe i storhuset har jag fullt om jag sitter utanför skrubben där routern finns. Men vi lever i alla fall, och tur är väl det.

Visst, det är fruktansvärt tjatigt att inte kunna vara med Fredrik som på det sättet vi är hemma. Vi kan liksom inte vara "vi" här. Men kanske är det nyttigt att få vara nära varandra, men ändåså inte? Det blir på ett helt annat sätt när man kommer hem igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0