Himlen är så oskyldigt blå

Jag vet inte vad det är som händer.. Det känns som om jag tappar kontrollen..

När vi växte opp lekte livet, vi var evighetens hopp
Det var helt självklart att var framtid skulle bli oförbrukat fri
Somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade och gräset växte grönt, hela livet var så skönt

Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0