-

Just nu pågår tvätten för fullt. Det är väl allt jag egentligen känner att jag måste göra. Pluggningen tar jag tag i när Fredrik åkt, för fram till dess kan jag inte tänka på så mycket annat. Jag är inte hungrig längre heller. Förra veckans tröstätan har nu istället övergått till att jag måste tvinga i mig mat. Jag vill inte ha något. Jag gör en smoothie när jag känner att jag måste ha något. Vädret är kanonfint, men jag vill inte vara ute.  Jag trodde att minipillrerna gjorde mig till ett känslosammanbrott, men nu är det för sjutton ännu värre. Har jag någonsin gråtit så mycket som de här dagarna?