-

...Så tänker man på saker och ting. Hur livet skall bli för just mig. Mig, som bara igår var 7 år och livet var så oskyldigt. Ingenting var av bekymmer, och jag hade hela livet framför mig. Vad hände natten mellan igår och idag? Växte jag upp? Varför stannade du inte kvar, varför lämnade du mig, barndomen? Allt var så mycket enklare, och nu sitter jag här helt blottad för allt det onda som finns runt omkring mig. Det goda kämpar för att hålla mig kvar med båda fötterna på det torra, men jag lyfter. Då och då så lyfter jag. Det var inte min plan för mig när jag var 7 år. När jag var 7 år så drömde jag om en perfekt värld och simulerade den med mina barbiedockor. Pengar var inga bekymmer, och jag hade hela världen uppbäddad framför mina fötter. Vad hände under den här ensamma natten? Försvann livet, eller sprack bara bubblan för mig? Har jag insett att världen inte kommer bli som jag tänkt mig? Har jag insett att min framtid inte har något att bringa just mig? När ska de högre makterna ge mig ett tecken på att allting faktiskt kommer ordna sig? Om jag hade vetat om det här när jag var 7 år skulle jag ha slutat drömma om det vackra, felfria livet. För det kommer inte. Det existerar inte. I alla fall inte just nu. En dag kanske den kommer, men just nu är den så långt ifrån något kan komma.
Jag kommer nu att lägga mig, och när jag vaknar upp vill jag återigen vara den där hoppfulla 7 åringen som kände att hon en dag, en dag skulle hon bli något bra. En dag kommer hon att lyckas...