-

Tänk att ni är så många ni stackars satar som fortfarande läser min blogg, fast jag inte bloggat på evigheter. Det värmer ska ni veta att ni fortfarande är så pass intresserade av mitt patetiska så kallade liv.. :)

Jag vet inte när jag kommer att blogga igen. Jag finner ingen mening med det längre (förutom att förgylla vardagen för mina stamkunder). Jag känner att det börjar bli dags att lämna det här bakom sig. Tro det eller ej, men jag känner mig rätt nöjd med att vara aktiv på Facebook. Det fungerar mer och mer som en blogg för mig nu, eller kanske snarare en Twitter. Jag har till och med bilder på käraste Isak där, något som jag vill hålla utanför på den här bloggen. På Facebook har bara mina "vänner" tillgång till dem, medan hela världen kommer ät dem här. Och så vill jag inte ha det. Så vill ni se honom, så får ni se underverket där istället.

Vi får se när jag bloggar igen nästa gång. Kanske blir det snart, kanske blir det aldrig. Den som lever får se.