Historien om när Caroline Pettersson skulle steka plättar

Fredrik har tjatat om plättar. Som den gode framtida hustrun så är det självklart att jag gör plättar åt honom... Ähee vad fan.. Jag steker hans jäkla plättar så att han kan back off and leave me alone about it!

Så jag slänger ihop en smet på två röda, plockar fram mormors 100 år gamla plättjärn i äkta gjutjärn. The real shit, med andra ord, ska det va så ska det va. Börjar steka de små jävlarna.






Vänta nu..  Detta ser ju riktigt bra ut. Inget kladd och all smet ligger där den ska vara. börjar känna mig nostalgisk och minns tillbaka till det att vi var små och åt plättar hos farmor och farfar. Farmor gräddade och gräddade så att svetten rann, men vi var snabbare! "Näheemen har ni hål i tallriken ungar?" sa farmor - med barnröst naturligt vis, varvid jag och brollan tjöt av skratt. Och man skulle ha socker på, det var grejer det! 

Börjar nu känna att jag har grepp om det här. Fan, jag är född till att grädda plättar! 







Vänta nu... Vad är det som börjar gå snett? De spricker, kladdar och inte för att nämna den i mitten...? Börjar jag tappa greppen? Jag hänger inte riktigt med... Plättjärnet i äkta gjutjärn blir för varmt.. SKIT SKIT SKIT . ! . 







Men det lugnar ner sig och turbulensen är över. Jag andas ut och inser att jag är så jäklans kung på det här med att steka plättar, så jag hinner minsann äta under tiden. Men jordgubbssylt på. Man är ju vuxen. Och på assiett också dessutom. Man vill ju snåla på disken... Njuter och steker efter vartannat. I'm in the feeling.







MEN VA?!?!?! Plötsligt blir det en smärre explosion! Det är tallriksflisor och plättar överallt. Vad var det som hände? Jag var ju kung på det här?! Och till råga på att så dog en av mina 6 favorittallrikar på köpet. Slänger in smetfan i kylen och vrider av plattan skitsur. Skickar ett mms till mamma och Fredrik om att jag ALDRIG I HELVETE MER TÄNKER STEKA PLÄTTAR!
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0