Korten på bordet var det...
Det har varit rätt tyst från min sida här på bloggen nu dessa dar. Jag har haft annat att tänka på, och jag har barai nte haft lust. Dessutom har ju portalen krånglat en hel del.
Men dagens anledning har varit av andra inre konflikter. Jag var till ögonmottagningen i dag, och det gick väl inte direkt som väntat. Jag hade förutspått att jag skulle komma dit och så skulle de bara konstatera att de inte var något fel på mig, utan att mitt problem bara är något som jag skulle få lida för.
Men jag hade fel.
Det har visat sig att jag med en stor sannolikhet har ögonsjukdomen Keratokonus. Detta är en sällsynt sjukdom, och som vad de sagt till mig istort sett bara drabbar män i första hand (Tydligen måste jag ta en extra titt på mig själv då...) Med den här sjukdomen menas att jag har en toppig hornhinna som växer utåt. Generellt är de inte så stora problem, och detta ger med sig med tiden. I mitt fall gör det inte det, då det misstänks att detta är något som växt fram under en mycket kort tid, och att det fortsätter att framskridas i en snabb takt, vilket kommer leda till allvarliga problem utan behandling inom en snar framtid. I och med detta ska jag nu till Uppsalas ögonklinik där ett ställningstagande från deras sida avgör. Det finns två alternativ; Det första är att gå runt med hårda linser som motverkar en vidare utväxt av hornhinnan. Men i mitt fall verkade detta inte vara tillräckligt, utan jag skulle snarare få alternativ två: att göra en laseroperation som förhårdnar hornhinnan, och sedan använda hårda linser som formar hornhinnan så som den ska vara. detta betyder alltså att jag kommer ifrån glasögon, och får använda linser igen.
Detta känns stundtals skrämmande. Vetskapen om att man har en sjukdom som är av en allvarlig sort, och som faktiskt kan göra mig blind i slutändan är väl inte så där superduper. Men samtidigt är det fruktansvärt skönt att veta varför jag ser så pissigt trots linser och glasögon, och att jag snart kommer få kunna se bra igen utan besvär.
Men nu vet nu hur det ligger till i alla fall, och håll tummarna för mig och mina ögon!
Men dagens anledning har varit av andra inre konflikter. Jag var till ögonmottagningen i dag, och det gick väl inte direkt som väntat. Jag hade förutspått att jag skulle komma dit och så skulle de bara konstatera att de inte var något fel på mig, utan att mitt problem bara är något som jag skulle få lida för.
Men jag hade fel.
Det har visat sig att jag med en stor sannolikhet har ögonsjukdomen Keratokonus. Detta är en sällsynt sjukdom, och som vad de sagt till mig istort sett bara drabbar män i första hand (Tydligen måste jag ta en extra titt på mig själv då...) Med den här sjukdomen menas att jag har en toppig hornhinna som växer utåt. Generellt är de inte så stora problem, och detta ger med sig med tiden. I mitt fall gör det inte det, då det misstänks att detta är något som växt fram under en mycket kort tid, och att det fortsätter att framskridas i en snabb takt, vilket kommer leda till allvarliga problem utan behandling inom en snar framtid. I och med detta ska jag nu till Uppsalas ögonklinik där ett ställningstagande från deras sida avgör. Det finns två alternativ; Det första är att gå runt med hårda linser som motverkar en vidare utväxt av hornhinnan. Men i mitt fall verkade detta inte vara tillräckligt, utan jag skulle snarare få alternativ två: att göra en laseroperation som förhårdnar hornhinnan, och sedan använda hårda linser som formar hornhinnan så som den ska vara. detta betyder alltså att jag kommer ifrån glasögon, och får använda linser igen.
Detta känns stundtals skrämmande. Vetskapen om att man har en sjukdom som är av en allvarlig sort, och som faktiskt kan göra mig blind i slutändan är väl inte så där superduper. Men samtidigt är det fruktansvärt skönt att veta varför jag ser så pissigt trots linser och glasögon, och att jag snart kommer få kunna se bra igen utan besvär.
Men nu vet nu hur det ligger till i alla fall, och håll tummarna för mig och mina ögon!
Kommentarer
Postat av: Karoline
jag hoppas och känner på mig att det kommer gå jättebra! :)
Trackback
