Jag lever!
Ifall ni trodde något annat. Som ni kan läsa i inläggen nedanför så blev jag kanonförkyld på Irland, och jag mådde inte alls bra där ett tag. Men det gav med sig, förrutom att jag tappade rösten totalt i en vecka, och det är inte alls likt mig. Men jag tänkte inte mer på det. Det var ju kallt, rått och en helt anann standard än vad vi Skandinavier är van med, så jag gillade läget bra.
När vi väl åkte hem så mådde jag faktiskt relativt bra, och allt gick bra. Jag älskade att komma hem, även om jag fortfarande saknar Irland och det jag var med om där.
På måndagen när jag var hemma igen så skulle jag till skolan. Det kunde jag glömma i och med att jag hade rännskita á la version 10.0, och jag kunde inte riktigt avgöra om det var magsjuka eller återstållning efter två veckor med friterat friterat friterat och kyckling (själv satsade jag mina pengar på det sistnämnda). Mycket riktigt gick toalettvistelsen över efter ett dygn, men på tisdagen kom febern istället och jag fick glatt vänja mig med 38-39 graders feber. Tills onsdagskvällen och de på sjukrådgivningen här i Gävle trodde att jag hade svininfluensan och jag snällt fick pallra mitt sjuka arsle upp till Södertulls jourmottagning. Enligt dem var det ingen svinis (utan att de ens tagit svinprov på mig) och de skickade hem mig med ett recept på morfinhostmedicinen Cocillana som är en jävla stänkare. Man kan bli apdålig av den, men inte jag inte. Jag rockar den. (Senare skulle jag dock kräkas av den, och jag har inte tagit en droppe av den sen sist).
På fredagen var jag feberfri och vi skulle styra kosan till Söderhamn och hälsa på nära och kära och fira Fredriks mamma som fyllde 45 år på alla hjärtans dag. Men tji fick jag när tempen på lördagsmorgon stannade på 40 grader. Tog rumptempen istället för muntempen, och det det visade ännu mer. Ringde hem till Sandarne och väckte päronen och morsan kastade sig i bilen ner till Gävle för att hämta hem mig. Jag skulle minsann få gå på hälsocentralen i Söderhamn där mamma har koll (hon är sjuksköterska i Söderhamns Kommun och de flesta inom vården där vet vem hon är). Väl hos läkaren visade det sig att jag hade drabbats av en grov halsfluss och en öroninflammation. SKITKUL. resten är en otroligt lång historia som jag inte orkar dra, men jag kan säga att jag var med om en massa krångel och fler läkarbesök innan jag slutligen blev sjukskriven.
Så här sitter jag nu, precis en månad på dagen sedan jag blev sjuk på Irland, och jag är fortfarnade inte 100% Det misstänks att jag haft svinis trots allt, men av tre läkarbesök där jag åkt in för den anledningen så är det ingen som tagit svinprover på mig. Anledningen är mycket enkel: de vågar inte längre få reda på om folk har det eller inte. Skit ner er svarar jag.
Nu börjar jag visserligen bli bättre, och det prisar jag Gud för, men tror ni inte då att Fredrik smittar mig med en förkylning.. Så nu sitter jag och snörvlar. Stryk borde han ha.
Under denna månad har jag bränt pengar på en del saker, (sjukhus, mediciner men kläder/accessoarer) och det är tyvärr lite väl stora summor. Men jag har de pengarna, och jag sörjer inte direkt. Jag har under denna sjuka gått ner flertalet kilon, och jag har fortfarande inte gått upp dem, och jag behöver uppdatera mig i garderoben. Men jag är ledig imorgon, och jag ska ta itu med bloggen nu igen. Kanske...? Det har faktiskt varit skönt att inte engagera sig i den. Men imorgon ska jag visa er saker och ting jag köpt under denna månad, okej?
