Jag är mer än vad jag har blivit

Det förra inlägget fick mig att börja tänka på livets alla stora gåtor. Allt för många gånger hamnar vi vid ett vägskäl, och vi tvingas välja vilken väg vi ska gå. Väljer vi rätt och får uppleva livets lycka en stund till? Väljer vi fel och blir bränd i slutändan? Och kanske viktigast av allt; vem är det som väljer vilken väg jag ska gå? Är det jag själv, eller låter jag någon annan påverka mitt val - kanske rättare sagt låter dem styra mig totalt? Allt för många gånger har jag låtit andra styra och ställa över mitt liv. Jag har blivit tillsagd över vad jag ska säga, hur jag ska uppföra mig och hur jag ska hantera situationer. Resultatet? Jag har blivit bränd allt för många gånger och min tillit till andra människor har fått sig en törn. När saker och ting går fel klandrar jag mig själv, eftersom det trots allt var jag som valde att lyssna på rösterna. Endast jag är ansvarig för mina egna aktioner, och det är endast jag som kan ta skulden för de felsteg jag gjort i livet. Men vid en tidpunkt fick jag nog. Jag blev trött på att leva som andra talar om för mig, och jag började sakta men säkert att slå mig fri - fri från alla tankar och fri från alla påståenden. Jag gav mig sjutton på att detta är mitt liv, och att jag faktiskt bara lever en gång. Vill jag tänka tillbaka på det liv som aldrig riktigt var mitt liv och ångra att jag aldrig sa nej, eller vill jag blicka tillbaka på något jag är stolt över? Vill jag kämpa för mig, som en individ med mänskliga rättigheter? Jag bestämde mig för att kämpa.

Vid blotta 22 år sitter jag och tänker på allt jag har gjort, både ur negativ och positiv aspekt. Jag är inte stolt över det negativa, men jag vill inte heller glömma det som engång varit. Jag vill se detta som en lärdom - det är misstagen som gör oss mänsliga och ger oss erfarenheter. Jag kommer aldrig mer göra om det misstaget att jag lät någon annan styra mitt liv allt för ofta, men jag är samtidigt glad för att lät detta ske. För hur skulle jag annars finna mitt riktiga jag? Du är mer än vad du har blivit pryder min header, och jag kan inte mer än hålla med. Jag är mer än vad jag har blivit. Det är mitt förflutna som har tagit mig hit; till en självständig person som inte är rädd för sanningen. Sanningen gör ibland ont, men jag är medveten om detta och väljer den väg som jag tror är bäst för mig i slutändan. Jag lyssnar på vad andra har att säga, men i slutändan är det mitt val, mina beslut, som avgör vilken väg jag ska tar. Jag tänker aldrig mer ta någon skit från någon som inte har en aning om mitt liv, och jag tänker absolut inte låta någon i min omgivning trycka ner mig. Jag har varit där. De som kan såra oss mest är de som står oss närmast, och jag tänker aldrig mer tillåta det. För detta är mitt liv.

"Det kommer en tid när varje liv hamnar i obalans. I denna desperata stund måste du välja riktning. Kommer du att kämpa för att stanna på vägen medan andra säger åt dig vem du är? Eller kommer du kategoricera dig själv? Kommer du att vara hedrad av ditt val? Eller kommer du att ta till dig din nya väg? Varje morgon kan du välja att gå framåt eller att helt enkelt ge upp."

Varje morgon är en ny dag med nya valmöjligheter, och varje dag är en kamp mot att att hålla sig kvar på vägen. Men varje morgon vaknar jag med en kämparglöd att hålla mig kvar på den väg jag tror på. För om jag ger upp är jag ingen. Om jag ger upp låter jag mitt förflutna vinna, och det kommer sakta att bryta mig sönder i tusen bitar tills jag inte har en identitet kvar längre. Det är mitt mål att hålla mig på den väg jag vill gå, och jag lever för mitt liv. Inte för någon annans. Detta är min kamp, och i slutändan är det min vinst. Och vilken vacker sådan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0