Aldrig förr har jag varit så rädd

Vi åkte till Smådjurskliniken i Hudik med Nicky idag, alla inställda på att vi skulle få ta bort honom pga hans haltande..
Tårar, tårar och mängder av tårar har forsat de här senaste dygnen som rent ut sagt har känts förjävliga, eftersom han varit så pigg annars.. Ni förstår nog inte hur hemskt det var att sitta i bilen på väg till kliniken, med tankarna på att han aldrig mer skulle få komma hem..

Men vilken kämpa han är, min älskling...

Veterinären klämde, drog och böjde hans och leder i 30 minuter, för att sedan söva honom i 1 timme och klämma, dra och böja ännu mer, och kunde så gott som konstatera att det inte är något höftledsfel på honom, utan att det verkar indikera på en kraftig inflammation i muskel och/eller leder. Så kraftiga mediciner i 14 dagar tillsammans med rehabilitering är ordinationen. Så förhoppningsvis så blir han bra nu.. Men än är vi inte på det torra.. Veterinären skulle återkomma om 14 dagar, så får vi se om han blivit nå bättre eller inte..

Så håll tummarna nu allesammans..





Vi är inte redo att släppa dig än...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0