-

Jag är så trött nu så jag vet inte om jag orkar hålla ögonen öppna längre. Jag hoppas på att jag kommer kunna somna gott ikväll i alla fall, eftersom jag ska kliva upp kl 6 imorgonbitti igen.

När jag kommer hem ska jag, mamma, Helena och lille Isak (som inte är så liten längre) till mormor och hälsa på. I år är det första julen på kanske alla mina levnadsår som mormor inte kommer fira med oss. Grejen är att hon inte ens är medveten om julafton längre. Det är så tragiskt hur livet blir i slutändan. Så här i juletider så saknar jag min morfar så nå ofantligt. För er som inte vet så god min morfar annandagen 1996, efter att ha legat med hjärnblödning sedan julafton. Hur kul kan julen bli, engentligen...