Idag ska jag vara latare än latast, fast tvärtom.

När jag vaknade imorse runt 10snåret drabbades jag av en tanke: Idag tänker jag inte göra nånting. Jag ska vara latare än latast, och jag ska riktigt njuta av varje sekund av det. Mumsansa! Men sen vakande jag ur min lilla drömvärld, och insåg att idag, just idag, har jag huuur mycket som helst som ska göras. Jag ska städa och röja, jag ska jobba, jag ska tillsammans med Camilla och Fredrik handla inför Juniorövernattningen, vi måste fixa med de sista planeringarna, Jag och Fredrik ska ha en hemmadejt.  Något mer kanske... Ja, det dyker säkerligen upp.
Men jag behöver i alla fall inte tänka på meritförteckning och personligt brev, för det fixade jag igår. Då kände jag mig lite bättre än alla andra. Men det varade i och för sig i en bråkdelssekund.
Jag och Fredrik hade väl inte en alls för trevlig dag igår när det gäller vårt förhållande. För att göra en lång historia kort så blev jag jävligt förbannad på honom och han blev less på hela situationen. Men nu är det frid och fröjd igen (hoppas jag) och ikväll ska vi som sagt rå om oss lite.
Och det är dags att äta lite mat igen. Hmm, undrar om man ska äta lite amerikasnka makaroner? Jajamensan, det får det bli!
Sen, nu när jag förengångsskull tittar på tv igen för att jag har tid, ja vad är det då där om inte alla dessa jävligt tråkiga och uttjatade ordjakter och andra jag-har-inget-liv-tävlingar. Brother Boring, det borde alla dessa heta. Men ser nu att det blir the Jay Leno Showkanal 5. I like the liking!

Men som sagt, nu skall här ätas mat.

Ett par ögonblick senare
Sitter jag åter igen här, mätt och belåten, men med frusna fötter. Eller ska jag säga frussna? Jag kan ju visserligen välja att omformulera min mening till jag fryser om fötterna så kan det inte bli några invändningar. Jag funderar på vad jag nu ska göra. innerst inne vet jag att jag måste städa, men jag förtränger det. Jag har inte ens klätt på mig än. OCh det är skönt. Så skönt så skönt. Förrutom att jag fryser om fötterna då. När jag fryser om dem så får jag ont i magen. Sen blir hela jag kall. Fredrik brukar klaga på mig att jag jämt är så kall. Ska han säga, han är som ett element jämt och ständigt. Man behöver inte ens ligga mot hans kropp för att få värmen. Den når en fast det är ett mellanrum på en halvmeter. Vad jag också borde göra är att läsa. Både i psykologin och i min roman. Men jag måste som sagt prioritera psykologin. Men det kommer. Det kommer.


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0