-

Jag har insett att jag blivit patetisk. Jag har tidigare nämnt att jag har vant mig så pass vid att ha Fredrik vid min sida när jag sover att jag inte kan sova när han är här. Och nu har jag även märkt att jag blir lite av en hypokondriker när jag inte träffar honom på flera dagar. Fick ca 1½ timme sedan reda på att han kommer inte komma hem från Oskar ikväll, utan han kommer tillbringa natten ute i Sandarne. vilket medför att vi inte kommer höras vid förrän jag kommer hem på lördag eftermiddag. Jag får tuppjuck. Serious, han är min drog. Visst klarar jag mig utan honom, det gör jag, men det är inget jag väljer. Jag väljer att ständigt ha honom vid min sida. Ännu värre är det att jag, med undantag från min lilla trip till Jennie, inte umgås med någon annan de här dagarna. Är inte han med mig så är jag själv. Men det är också ett val jag gör, att vara ensam, fast det av anledning till att jag måste spendera varje liten tid över till min hemtenta (som jag förövrigt har skrivit hela tre fullständiga frågor på och bakgrund, syfte och metod på min intervju som jag på måndag ska göra med mormor). Men det är inte det som är självaste poängen. Poängen är att jag tidigare, hemma i Sandarne, alltdi ville vara själv.  Jag ville ligga på mitt rum i min säng och titta på teve eller vad jag nu än gjorde. Jag valde att ha det så, och jag trivdes med det. Men nu, så fort jag blir ensam i lägenheten, så känner jag mig otrygg. Man vet aldrig när porten är låst, eller om nån jävel har ställt upp den. Jag är väl medveten om att dörren till källaren har stått på glänt i flera dagar nu, så dit ner går jag bara inte själv, fast jag har massor som ska ner. Jag gör det bara inte. och om något sulle hädna mig, vem skulle kunna rädda mig? Fredrik skulle bli orolig när han itne fick tag på mig, men skulle han se till så att lägenheten blev uppbruten och man kunde hitta mig? Jag vet itne. Mamma ringer kasnke varannan dag och hör hur det är med mig. Andreas här jag aldrig av. Fast han jobbar mindre nu för tiden. Jag är helt ensam i min lägenhet, och ingen skulle märka vad som hände med mig om det kom någon. Så jag vädjar till er därute som faktiskt har planer på att göra mig illa i mitt hem: Snälla, gör det inte. Jag är tillräckligt otrygg som det är.
Annars är jag ledig på tisdagar, torsdagar och söndagar. Övriga nätter brukar Fredrik spendera här, och då är det fina fisken.