-

Att sitta djupt försjunken i fotöljen sitter inte alls fel nu. Jag har datorn i knät, och skriver här. Fredrik ligger i soffan och läser på i sin Harry Potter. Lite då och då slänger han ifrån sig boken för att kolla upp något ord han inte kan. Får han inget klartecken på sammanhanget dunkar han ner boken, suckar lite och fortsätter läsa. Utan att låtsas om att han inte förstår. Eller förstår han? Nej, det gör han nog inte. Men visst är han allt bra smart, min naturare. Nu vet han om att jag inte skriver på tentan. Jag har min paus. klockan 19 drar jag igång igen, och han skall utöva samkväm med disken i köket. En kvart kvar. Sitter han över tiden, så sitter även jag över.. Jag ska ner till tvättstugan och kolla torktumlaren snart också. Fast egentligen har jag ingen lust. den kan sköta sig själv tycker jag. Sen inser jag att det bara är en maskin, och så blir jag arg för att teknologin inte har kommit längre än så. Borde den inte ha gjort det vid det här laget? Jag tycker då det jag.
Min böcker kom idag också, och vet ni, jag måste bara få berätta om min brevbärare. Förr kom posten runt 10/11s-snåret. nu kommer det vik klockan 15. Anledningen är att vi har fått en annan brevbärare här i området som är en riktig liten mysfarbror. Han gick bergis i pension för 5 år sedan, men har detta som en liten hobby så är på sidan av sitt lilla pensionsliv. Eller så är han 60, men det vill jag inte slå fast vid. Han måste vara pensionär. Han ser ju ut som att han är i farfars ålder. Så kommer han där, och plingar på för att ge mig mina paket som är förstora för att dimpas ner i brevinkastet. Man öppnar dörren, och där står han, alldeles blöt, anfådd och gubbgullig i sin postencykelhjälm. Det är nog därför posten kommer så pass sent, för att han cyklar. Men det går ingenting att min efterlängtade bok kommer så sent. För min brevbärare är den sötaste i hela världen. Då får posten komma sent.